⭐ Briljant sf-novellsamling om det mänskliga i det teknologiska ⭐
Ted Chiang är en av mina autoköp-författare, och hans tidigare novellsamling The Stories of Your Life and Others är den bästa novellsamling jag nånsin läst (med titelnovellen i spetsen, som sen blev bas till filmen Arrival). Exhalation är nästan lika bra, lägstanivån är ovanligt hög jämfört med hur novellsamlingar brukar vara.
Alla Chiangs noveller följer tydligt den renodlade science fiction-genrens (inte rymdoperans) konvention om ett novum: den kärnpunkt där berättelsens värld skiljer sig från vår egen och sedan utforskar han på ett otroligt insiktsfullt sätt vilken inverkan detta novum har på människa och samhälle. Novumet skiljer sig från novell till novell och kan vara allt från ett fysiskt bevis på att fri vilja är en illusion, till teknik som ger folk ett perfekt minne.
Jag tänker sticka ut hakan och säga att det inte är ofta jag känner mig intellektuellt underlägsen i samspel med andra, men jag är mycket ödmjuk inför Ted Chiangs briljans. Utan att för dens skull känna mig korkad, berättelserna flödar lätt och sammanhängande. De blir inte heller så där nördigt teknikfokuserade som äkta sci-fi kan bli ibland, utan berättelsens kärna är alltid det mänskliga.
För mig är det omöjligt att sträckläsa den här novellsamlingen utan jag måste ha en paus mellan varje. Stanna upp och reflektera, fundera om vad jag själv tycker. Håller jag med om resonemanget? Kan jag applicera det på min egen omgivning? Har jag kommit till någon ny insikt om världen omkring mig? Ibland är svaret ja.
⭐ På ytan magiska efterforskningar i en stad fylld av underverk, men under ytan en stark skildring av strukturell diskriminering ⭐
Sciona står i begrepp att bli den första kvinnliga högstemagikern genom tiderna. Magikerna är den härskande klassen i staden Tiran. Tiran är en gudavälsignad stad, skyddad av en fysisk bubbla av trygghet, sommar och civilisation i en annars kall och barbarisk värld. Men snart måste Sciona på allvar överväga vad hon är beredd att offra för sina privilegier.
Det finns mycket intressant med den här boken, inte minst ett magisystem löst baserat på programmering, en hjärtevärmande familj i marginalen och en huvudperson som möter alla de utmaningar jag förväntar mig att en ung kvinna som försöker slå sig in på männens arena ska möta. Sciona är bland det bästa med boken, en stark ung kvinna utan att vara en Mary Sue. Stark i form av att porträtteringen av henne är fyllig, men också genom den stora viljestyrka och det mod hon uppvisar berättelsen igenom.
Det här är en riktigt bra bok, ingen tvekan. En solklar fyra. Karaktärerna är starka personligheter som jag bryr mig om, världen är fascinerande och temat om makt och strukturellt förtryck är väl presenterat. Jag kände absolut motstånd mot att lägga ned boken innan den var slut, men jag brann aldrig för den. Den uppslukade mig inte. Och jag tror det är för att jag trots allt detta känner att jag har sett allt det här förut. Den har inget unikt att komma med, men det den gör, gör den mycket bra. Som ungdomsbok eller till läsare som är mindre gamla, bittra och blasé än vad jag är rekommenderar jag den varmt, och ni andra kan också läsa den för det här budskapet kan man inte höra för många gånger.
⭐ Problematiskt YA-äventyr om kön, klass och revolution i en futuristisk miljö ⭐
Jag vill inte ge någon bra sammanfattning av berättelsen i Heavenly Tyrant, för det skulle spoila Iron Widow som är del 1 i serien och var en av mina bästa läsupplevelser förra året. Kort sagt, har du inte läst den så gör det, och den här tar vid där den förra slutar.
Fram till nu har det handlat om könskamp, men nu läggs klassperspektivet väldigt tydligt uppe på detta, och det både vidgar diskussionen och gör den oändligt mycket mer komplicerad. Där Iron Widow var laserfokuserad i sitt sätt att driva sina poänger är Heavenly Tyrant tvärt om. Den är inte barnsligt enkel utan full av gråskalor och å en sidan å andra sidan. Den behandlar ett mycket mer komplext ämne, men gör det också på ett mycket mer ofokuserat sätt. Berättelsen är spretig och full av olika riktningar och villospår innan den till slut landar i den oundvikliga avslutningen, som inte alls bjöd på några större överraskningar. Ibland är den nära osammanhängande, ibland föreläser den för mig.
Protagonisten är också svårare att sympatisera med här, och jag tycker tyvärr att hon tappar lite av de personlighetsdrag jag verkligen uppskattat innan. Hon fortsätter att göra djupt problematiska val, men nu är de problematiska på ett mycket mer subtilt sätt, vilket gör det svårare för mig att dra gränsen för vilka handlingar jag vill reservera mig mot.
Jag ska ändå inte förneka att jag har haft en positiv läsupplevelse och njutit av boken, men den var inte nära den fullträff som IW var. Kanske är det ett exempel på den svåra "andra boken", eller lite av mellanbokssyndrom, men inte bara det tror jag. Den saknar helt enkelt driv. Kanske har den så mycket att säga att den pratar i mun på sig själv och budskapet till del går förlorat?
⭐ Fullpoängare med fantastiska karaktärer i trovärdig maktkamp mellan det formella och det folkliga som visar feminismens verkliga innebörd ⭐
Beatrice Belladonna, Agnes Amaranth och James Juniper är tre systrar vars uppväxt i närheten av Salem i slutet av 1800-talet har lika mycket splittrat dem som svetsat dem samman. De har var och en hanterat svårigheterna på olika sätt, och nu lever de skilda liv i New Salem. Men krafter från flera håll påverkar samhället till förändring, och lillasyster Juniper är själv en av dessa krafter.
Det här är en djup och kraftfull berättelse om den maktkamp mellan det folkliga och det formella som, såvitt jag förstått, även i verkligheten skapade den grogrund som producerade häxprocesserna. Där den kultur som främst kvinnor var bärare av skulle slås ned och kontrolleras, vilket ledde till den systematiska och strukturella könsdiskriminering som fortfarande lever kvar idag.
The Once and Future Witches målar steg för steg upp en bild som synliggör konsekvenserna av denna diskriminering, när världen formas av män och för män (på samma sätt som Caroline Criado Perez gör i Invisible Women, fast där som ickefiktionärt staplande av fakta). Det viktigaste budskapet är att även om vi inte kan påverka andras uppfattningar, så kan vi påverka vår egen uppfattning om oss själva, för det är så lätt att bli ett underlägset offer om det är så man ser på sig själv. Och det är tillsammans vi kan uppnå förändring.
Jag tror inte att jag någonsin har gett en femma till en bok jag läst så långsamt förr. Femmorna brukar inhaleras nästan utan paus, men den här kräver lite eftertänksamhet. Inte för att den är tung eller svår, utan för att den är späckad med tankeväckande symboler, allegorier och paralleller till idag. Jag måste stanna och tänka ibland. Andas. The Once and Future Witches har inte golvat mig, utan långsamt invaderat mig med sitt subversiva budskap om en jämlik värld och kraften i att med inre styrka forma sin egen självbild. Låt oss alla göra det!
⭐ Historik över Sverige och en svensk spion mellan 1910-talet till 1964⭐
Den 25 juni 1963 grips flygvapenofficeren Stig Wennerström, och döms sedan för spioneri för Sovjetunionens räkning. Det här är historien om honom, så långt den är möjlig att berätta. Men det är lika mycket en historia om Sverige under 1900-talets första halva. Det finns en del smutsig byk här, inte minst om svenskars agerande inför och under andra världskriget (i alla fall fram till Stalingrad, sen blev det tyst på många).
En av historiens hjältar är Wennerströms städerska, som bidrar på ett avgörande sätt till att skaffa fram bevisen som får honom fälld, men samtidigt framgår det tydligt hur denna modiga och skarpsynta kvinna blir nära omyndigförklarad bara för att hon är kvinna (på 60-talet i Sverige). Allt var inte bättre förr.
Boken är inte svårgenomtränglig men den är tät och utförlig. Den följer alla trådar så långt det är möjligt och tvekar inte att gå djupt ner i sammanhang och bakgrund. Upplägget är i stort kronologiskt men inte helt, så det blir en del namn och årtal att försöka hålla ordning på. Boken har 25 år på nacken och känns inte lika lättsmält och publikfriande som moderna populärhistoriska verk, men i gengäld är den mer informationstät och tydlig i var den hämtar sina uppgifter från och än mer tydlig vid de få tillfällen där författaren tillåter sig att spekulera.
Vi kommer aldrig att få alla svar om Wennerström, det är för sent nu. Han är avliden, och alla andra som var med också. Men boken ger ett bra underlag för att dra egna slutsatser, vilket jag också har valt att göra. För varför väljer någon som valt som yrke att försvara sitt land att istället sälja ut det? Då talade man om 3 anledningar till att någon blir spion: politiska, ekonomiska eller sexuella (utpressning pga otrohet, icke normativa "skamliga" beteenden). Idag talar man även om bitterhet, hämnd mot en organisation man upplever sig illa behandlad av. Jag tror Wennerström var en mycket ensam man, vilket gjorde honom öppen för det sistnämnda.
⭐ Lättillgängligt om brittiska kodknäckare under WW2⭐
Alla är väl bekanta med de brittiska kodknäckarna i Bletchley Park vid det här laget? Det här är en kort och lättillgänglig historik över de stora dragen i hur anläggningen kom till och hur den utvecklades och arbetade under WW2. Den är enkel att följa och kräver bara väldigt ytliga förkunskaper om kriget i stort (läs: grundskolenivå) för att hänga med i.
Jag som har läst en del om kodknäckeri tidigare hade hoppats att den hade varit lite mer inriktad på anläggningen och personerna snarare än på arbetet och hur det hängde ihop med kriget i stort, men det gör ju inte boken dålig. Bara inte riktigt matchad med mina preferenser. Mest utbyte hade jag, personligen, dels av kapitlet med litteraturtips där författaren (som är historiker) tipsar om vilka portalverken i ämnet är, och dels diskussionen i slutet om huruvida det stämmer att arbetet på Bletchley Park förkortade kriget med två år, och också benar ut var det påståendet egentligen kommer från.
⭐ Lättsamt SF-äventyr med intressanta karaktärer ⭐
Richard Hart och hans pilot Eddie driver Colibri Investigations, en interstellär detektivbyrå. Mest är det småstölder och otrohet, men inte den här gången. Deras senaste fall tar dem till en plats i världsrymden där människor inte är välkomna.
Det här är ett lättsamt rymdopera-äventyr med ett fascinerande världsbygge jag gärna hade sett mer av. Jag är förtjust i SF-berättelser med icke-mänskliga raser där mänskligheten inte är universums centrum utan omgivna av andra som vi är jämlika eller kanske till och med underlägsna. Det är en bra grogrund för att reflektera över normer och jämlikhet, vilket Howalt gör lite i förbifarten, men jag vill ha mer! (Tur att det finns fler böcker i serien.)
Karaktärerna är få men charmiga och mångdimensionella, och jag ser gärna mer av dem också. Berättelsen i sig är i enklaste slaget, lite snabb matinéaction utan nåt krångel att hålla ordning på, men jag ser den lite som ett anslag, en början på något större. Jag är extra förtjust i den insprängda små "artiklarna" mellan respektive kapitel, där resejournalisten Alannah ger oss sina bästa tips till alla oss som vill se universum för bara 30 altariska dollar om dagen (nej vänta, det var en annan bok).
Sammanfattningsvis är det här ett snabbläst äventyr med charm för den som vill ha SF utan att drunkna i tekniskt mumbojumbo och bara nosa på spännande personer i ett spännande universum.
⭐ Lågmäld, trivsam och hushållsmagisk historia om en ung flickas självständighetsutveckling ⭐
Charmaine Baker har haft en skyddad uppväxt med föräldrar som anser det lite ovärdigt för sin dotter både att sköta hushållssysslor och magi i största allmänhet. Hon ägnar det mesta av sin tid med att läsa böcker och äta bakverk. Så när Charmain måste passa huset åt sin gammelmorbror trollkarlen är hon sällsynt dåligt förberedd.
Det här är en uppföljare till Howl's Moving Castle, och vi får återse några av karaktärerna därifrån, så det är lämpligt att man har läst den (eller sett Studio Ghibli-filmen) först. Det är dock helt sin egen berättelse. Möjligen är den avsedd för barn, men jag hade stor behållning av den även som vuxen. Att läsa den är som att se en Ghibli-film: det är charmigt, det är mysigt, lågteknologiskt. En ung kvinnlig protagonist måste utvecklas som person och bli lite mer vuxen, göra sina egna val. Några mysterier finns såklart begravda, men de är inte fokus.
Jag tyckte den var helt underbar, behaglig och mysig utan att vara banal, naiv eller smaka moralkaka. Jag rekommenderar både den här och Howl's Moving Castle varmt, och nån dag ska jag läsa Castle in the Air också.
⭐ Skinntorr saga om en enhörnings sökande efter andra enhörningar ⭐
Enhörningen lallar runt i skogen och sprider regnbågar sådär som enhörningar gör, när hon hör två människor tala om att enhörningar minsann inte finns längre. Då kommer hon på att det var rätt länge sen hon såg nån annan enhörning, hundratals år kanske, tänk om de har rätt? Bäst att ge sig ut och leta.
Vad som sedan följer har drag av folksaga, där vi får följa enhörningen under hennes resa genom ett land där magin har blivit till legend. Vi får se allt från talande fjärilar till karnevalsägande häxor till magiska inkarnationer av Robin Hood.
Jag har hört så mycket om den här boken innan så kanske var förväntningarna (för) höga. Jag hade väntat mig en mysig historia som man blir glad av, men fick en opersonlig folksaga som jag inte vet hur jag ska tolka. Den blir inte intressant varken bokstavligt eller som allegori. Enhörningen som är den centrala karaktären går inte att relatera till, har inte ens ett namn. De andra två centrala personerna som såsmåningom dyker upp är skissartade som bäst. De tre namngivna kvinnliga karaktärer som förekommer är sådana klichéer att det gör ont, och tydligt betraktade med en likgiltig manlig blick. Jag väntar hela tiden på att det ska bli intressant, att sammanhanget ska uppenbara sig och de röda trådarna bli synliga, men jag väntar förgäves.
Kan någon förklara för mig den här bokens storhet, för jag verkar totalt ha missat poängen?