fantastiskfiktion's reviews
828 reviews

⭐ Snabbläst romantik med jultema och flera generationer ⭐

Rosie ska gifta sig med sin Dan, trots att de bara känt varandra i några månader. Hennes storasyster Katie jobbar som akutläkare, är lätt traumatiserad och utarbetad och har absolut inte tid för romantik. Deras föräldrar, Maggie och Nick, har glidit ifrån varandra och ligger i skilsmässa, men har ännu inte hittat det rätta tillfället att berätta om detta för sina barn. Och nu ska hela familjen ses för att fira jul och Rosies vinterbröllop i snöiga Colorado.

Det här är som förväntat en fin feelgoodberättelse. Jag gillar särskilt att den spänner över flera generationer, romantiken är inte förbehållen de unga snygga utan även medelålders föräldrar har känslor. Och ska jag vara ärlig, så tror jag att jag uppskattade mer att läsa om hur relationerna mellan familjemedlemmarna utvecklade sig än de romantiska relationerna inom paren. 

Min reflex är ju att bli lite upprörd för att jag korrekt kan förutsäga slutet redan efter några kapitel, men jag har ju nu lärt mig att det är så romance ska vara. Inte för mig egentligen med andra ord, men en bok man mår bra av, lättsam och snabbläst. 

Lite väl snabbläst är väl min huvudsakliga kritik, det går lite för fort ibland och det känns som att de tre parallella berättelserna konkurrerar om utrymmet och ingen av dem blir riktigt ordentligt berättad. Jag är inte heller superförtjust i gestaltningen av den ambitiösa Katie, hon känns ibland så extrem att det är tröttsamt orimligt (eller är det jag som känner mig träffad, kanske?). I det stora hela var det i alla fall en trevlig och njutbar bok, men inget jag kommer att komma ihåg särskilt.

⭐ Filosofisk men lättillgänglig uppgörelse med FOMO och tvivel över alla de val vi tvingas göra i livet ⭐

Nora är bara några-och-trettio, men har ändå kört sitt liv i botten. Simkarriären blev det inget av, sitt enda frieri tackade hon nej till, hon har just fått sparken från säljjobbet i den lokala musikaffären och hennes katt har just dött. Och så vidare. Hon ser ingen väg framåt.

Om man tar sig igenom de första trettio-ish frustrerande och miserabla sidorna där Nora fokuserar på allt hon tycker att hon gjort fel, så hamnar man (tillsammans med Nora) i Midnattsbiblioteket. Det är ett arkiv med en samling av alla parallella universum som Nora skapat genom sina livsval, och där hon får en chans att besöka sig själv i ett annat liv där hon gjort andra val.

Själva förutsättningen för berättelsen är otroligt intressant och tankeväckande. Den känns särskilt aktuell i en tid där vi genom sociala medier oftare får glimtar in i andras liv men aldrig kan se hela bilden. För såklart är inte Noras andra liv så perfekta som hon tänkt sig, "om jag bara..."

The Midnight Library är en mycket läsvärd bok med snabbt flyt men ändå utrymme för eftertanke. Jag oroade mig för att författaren inte skulle lyckas knyta ihop säcken på ett bra sätt i slutet, men det var ändå helt okej enligt mig. Inte den mest svindlande läsupplevelsen, men samtidigt en som kommer att väcka tankar under lång tid framöver.

⭐Modern svensk spionthriller med djup och allvar⭐ 

Alice Rosengren har ett av Sveriges hemligaste jobb, nämligen på den militära underrättelsetjänstens kontraspionageavdelning. För henne är kriget redan här, och motståndaren består av ryska GRU-officerare förklädda till diplomater och deras agenter och nyttiga idioter i Sverige. Det här är en modern spionthriller av bästa sort. Det är action, det är spänning, det är tvivel om allt och alla och en jäkla ångest som kryper sig på. 

Ibland blir jag orolig att jag har förstört min förmåga att läsa på svenska, för alldeles för ofta när jag läser svensk (fantasy)litteratur slutar det med att jag stör mig på det undermåliga språket. Men Hildebrandt visar att det faktiskt inte är jag, det är dom. 

"Kvinnan som försvann" är nära på ett obehagligt sätt. Nära i tid, nära i rum, alldeles för rimlig för att det ska vara bekvämt, trots att det är fiktion. Den utspelar sig kring 2015, precis när Ryssland på allvar höll på att visa sitt nya ansikte för världen, som ändå valde att inte tro på vad man såg. Idag kan man dock ge ut den här berättelsen utan att bli kallad russofob. 

Jag älskar den här berättelsen, och jag älskar den fantastiska huvudpersonen Alice. Jag blir personligt berörd och den kommer ärligt talat under skinnet på mig. För jag känner mig så träffad, och inte alltid på ett bra sätt. Hildebrandt skildrar med en otrolig träffsäkerhet så många utmaningar jag känner igen så väl. Vardagspusslet i att kombinera föräldraskap och karriär. Att aldrig någonsin räcka till. Känslan av att ha valt fel, prioritera fel, varje dag samma fel. Hjälpen från närstående som kostar så mycket men ändå är så ovärderlig. Att slitas mellan en girig organisation på jobbet och en familj som borde vara viktigare. Att leva tillsammans med någon som jobbar för en lika girig organisation. Hjärtslitande, återkommande farväl till barn som uppfattar tre veckor som en mindre evighet. Här skildras även den strukturella könsdiskrimineringen som drabbar kvinnor i mansdominerade organisationer. Både de öppna, lätt bemötta påhoppen, men också de mer subtila mekanismer som är svårare att peka på men som likväl drabbar. Den är läsvärd bara för det.

I thought I could pull this off in French, but sadly, no.