⭐ Problematiskt YA-äventyr om kön, klass och revolution i en futuristisk miljö ⭐

Jag vill inte ge någon bra sammanfattning av berättelsen i Heavenly Tyrant, för det skulle spoila Iron Widow som är del 1 i serien och var en av mina bästa läsupplevelser förra året. Kort sagt, har du inte läst den så gör det, och den här tar vid där den förra slutar. 

Fram till nu har det handlat om könskamp, men nu läggs klassperspektivet väldigt tydligt uppe på detta, och det både vidgar diskussionen och gör den oändligt mycket mer komplicerad. Där Iron Widow var laserfokuserad i sitt sätt att driva sina poänger är Heavenly Tyrant tvärt om. Den är inte barnsligt enkel utan full av gråskalor och å en sidan å andra sidan. Den behandlar ett mycket mer komplext ämne, men gör det också på ett mycket mer ofokuserat sätt. Berättelsen är spretig och full av olika riktningar och villospår innan den till slut landar i den oundvikliga avslutningen, som inte alls bjöd på några större överraskningar. Ibland är den nära osammanhängande, ibland föreläser den för mig.

Protagonisten är också svårare att sympatisera med här, och jag tycker tyvärr att hon tappar lite av de personlighetsdrag jag verkligen uppskattat innan. Hon fortsätter att göra djupt problematiska val, men nu är de problematiska på ett mycket mer subtilt sätt, vilket gör det svårare för mig att dra gränsen för vilka handlingar jag vill reservera mig mot. 

Jag ska ändå inte förneka att jag har haft en positiv läsupplevelse och njutit av boken, men den var inte nära den fullträff som IW var. Kanske är det ett exempel på den svåra "andra boken", eller lite av mellanbokssyndrom, men inte bara det tror jag. Den saknar helt enkelt driv. Kanske har den så mycket att säga att den pratar i mun på sig själv och budskapet till del går förlorat?