Om det är en sak Läckberg verkligen kan så är det att skriva prima underhållning. Jag kan låta mig irriteras över uppenbara brister i logik, men jag letar inte efter dom, och då fungerar detta helt okej. Jag trivs också att få detaljer från huvudpersoners vardagsliv med småbarns kaos, svärmödrar och det hela. Det enda som bekymrar mig är att det var lite för snuttepluttigt och gosigt den här gången, samt att det inte slutade i en vansinning cliff hanger som tidigare. Tänk om det inte kommer fler böcker? Det är tre år emellan denna och förra, så kanske Läckberg börjar mista intresset för Fjällbacka. Hemska tanke.

Upptakten till boken är att en försvunnen flicka, Victoria, återfinns efter att hon blivit påkörd. Hon har stora skador. Det finns andra halvvuxna tonårs flickor som förvunnit i Sverige, så nu börjar sambanden undersökas ännu mer. Samtidig håller Erica på att skriva en bok om ett gammalt mordfall, en tidigare cirkusartist och lejontämjare som blev mördad av sin fru, Laila.

Det är precis så lättläst och underhållande som Läckberg brukar vara. Den kronologiska historien avbryts med jämna mellanrum med korta tillbakablickar i Lailas liv. Det är inte stor litteratur eller fantastisk mysterium, men jag bryr mig inte. Det var precis rätt för den här helgen. Man vet vad man får när man öppnar en Läckberg bok. Folk som inte gillar familjelivsskildringar uppblandat med ond bråd död bör hitta sig nåt annat att läsa.