Den sorgtyngda Ebba flyttar tillbaka till Fjällbacka tillsammans med sin man Mårten. De ska göra en "bed and breakfast" av huset där Ebba bodde det första året av sitt liv, före resten av hennes familj spårlöst försvann mitt i en påskmiddag. I Fjällbacka bor också polisen Patrik Hedström och hans nyfikna, bokskrivande fru Erica och deras tre barn. Ericas lillasyster Anna har fortfarande inte hittat tillbaka till livet efter en bilolycka för några år sen, men piggnar till lite när hon får erbjudande om att reda in Ebba och Mårtens hus.

Fjällbacka visar sig snabbt att vara mindre idylliskt än Ebba hoppats på. Hon och Mårten blir utsatta för mordbrand och sen är det någon som skjuter in i köket. När ett av golven i huset rivs upp hittas det ett tjockt lager med torkat blod. De här händelserna gör att polisen börjar se närmare på det som hände för mer än 30 år sedan, när polisen kom till ön och den enda som var levande kvar var Ebba. Några av internateleverna var också på plats, men de hade varit ute och fiskat och visste ingenting om vad som hänt under påsklunchen. En av poliserna som var med på utredningen 1974 jobbar fortfarande - Gösta. Han är mycket mer involverad i det här fallet än vad han brukar vara.

I vanlig ordning bjuder Camilla Läckberg på ett rikt persongalleri som det är lite svårt att hålla reda på. En gammal historietråd vävs också in och det tar lite tid före man förstår hur det hela hänger ihop. Farten känns en smula andlös och det är svårt att lägga boken från sig. Boken är något mindre personlig än de tidigare, även om Annas sorg glimtar till och Erica tänker en del elaka tankar om sin svärmor som blandar sig i allt. "Det är jobbigt med barn" är ett av bokens stora teman. Ja, det är jobbigt med män, fruar och föräldrar - speciellt mödrar - också. Barnlöshet är också sorgligt och tungt att bära. Jag antar att den här ambivalensen är helt naturlig och egentligen passar in i boken som helhet, men det blir tjatigt.

Det här är en spännande, tillräckligt välskriven bok som inte ger någonsom helst insikt i världen som sådan, men som har ett trevligt underhållningsvärde. Speciellt om man känner Patrik, Erica, Anna och de andra från förr. Återbesök till invanda karaktärer kräver mindre ansträngelse och det nya persongalleriet är minsann stort nog för att man ska vilja trösta sig med dem man redan känner. Det är trevligt att "hälsa på" dem igen. För det mesta brukar Läckbergs böcker sluta med en "cliff hanger" som gör att man ivrigt väntar på nästa bok, men den saknas den här gången. Det gör inget, man är andfådd nog när man kommer till sista sidan iallafall.