En ömt skildrad berättelse om en pojke som flyr, från exakt vad får vi inte veta, och slår sällskap med en gammal herde och hans djur. Den sätter fingret om behovet av att ibland få slippa berätta men också om att vilja veta. Det är väldigt vackert språk, som det här exemplet som beskriver sorg:

"Det är klart att jag kommer att dö. Sätter du dit ett kors?'
Pojken märkte med ens hur utsikten över slätten blev alldeles grumlig. Konturerna av det vagt böljande landskapet, akvedukten och bergen dit de var på väg suddades ut."