Åååååh min nya favoritbok. I love messy women. Martina är min favorit huvudkaraktär jag har läst, kanske. Så underhållande och så himla fin och ändå lite utmanande men aldrig så man blev uttråkad. Och jag vill läsa den igen typ direkt. LÄS!!!!!!!

Jag hade Gun-Britt Sundström som bordsdam på en frackmiddag i stadshuset för en massa år sedan. (Inte Nobel, kan ha varit promovering 2003 när hon utsågs till hedersdoktor.) Först långt in i varmrätten insåg jag att den mycket trevliga kvinnan i folkdräkt (?) bredvid mig var författaren till "Maken". Den stod i bokhyllan hemma, men hade inte läst den då. Grämde mig över det resten av sittningen.

Jag avskyr normalt genren, det mesta som liknar bekännelsetrams, Knausgårdonani eller diskbänksrealism som är alltför tjatig och trist. Om man ska skära ut en skiva av verklighetens citron och paketera i bokform kan man väl klä den i lite Fogelströmprosa eller patinera med Norénska rakbladsrepliker. Men Maken är ett undantag, en bok som kommer att stanna i mitt medvetande. Jag skulle kunna diskutera den i timmar. Och det är nog främst humorn och den fria handen kring ämnet som gör den så läsvärd.

Jag älskade, hatade och var likgiltig till den om varannat. Ena stunden var jag avundsjuk på 60- och 70-talens "bigamister och polygamister" för att deras instrumentella syn på sex faktiskt kanske funkade i praktiken. Andra gånger satt jag som en indignerad moralkonservativ och fnös åt deras barnsliga hantering av varandras känsloliv. Jag blev också nyfiken på hur vanligt det var med "öppna förhållanden" på den tiden, och om det var mest frekvent bland (halvflummiga) vänstermänniskor. Hur gjorde borgarklassen med sin osedlighet, var det den klassiska "förföra sekreteraren" eller ännu värre svänga förbi Malmskillnadsgatan? Och borgarklassens kvinnor som ville vara osedliga, hur gjorde de? Och är otrohet lika vanlig i dagens seriemonogama eller snudd på japanskt avhållsamhetsmonogama vuxenliv, bara att vi inte pratar om den (innan den upptäcks)? Ännu vanligare? Sånt här vill jag ha bokcirklar om! :-)

Och hur funkade Gustavs och Martinas olika driftsliv sedan de fått småbarn? Skolbarn? Jag vill läsa en "Maken 2 - with children". Sundströms språkkänsla är härlig, det är en fröjd med alla ordvändningar och bak- och framvända filosofiska klokheter. Men boken är för lång, tycker jag. Hack i skivan stundtals. Dock oundgänglig för alla som är intresserade av a) litteratur, eller b) förhållanden, kärlek och sex. Dvs alla!

förstår vad de menar när denna kallas för förhållanderoman - många insikter ficks

En intellektuell skildring av kärlek och tvåsamhet, skriven vasst med humor och feministisk blick. Chockerade mig själv med att inte tokälska denna bok som innehåller allt jag tycker är intressant att läsa om.

Början och slutet är jättebra men mittenpartiet är väldigt långt och går i cirklar. Jag håller inte med Martina om att ett "vi" nödvändigtvis står i konflikt med att behålla sitt "jag", och kanske var det därför boken inte klickade helt med mig.

Denna boken är ett måste. Tog ett tag att komma in i den och vänja sig vid språket och stilen den är skriven på, och den var ganska långsam, men sätter så mycket tankar i huvudet. Tyckte den var lite kämpig att ta mig igenom, för den har ingen direkt drivande handling, men den är så läsvärd. Får en verkligen att reflektera över sina egna relationer och beteenden. Jag tror att alla kan relatera till Martina och Gustav mer eller mindre, den ena eller båda utav dem. Själv relaterar jag mest till Martina. Men så intressanta tankar det väcker i en när man ställs mitt i deras bråk och dilemman.