Blandningen mellan verklighet och fiktion har sällan framstått som så tydlig och samtidigt svåröverskådlig som i Philip K. Dick's VALIS. Det är hejdlös, gränslös och närmast religiös science fiction skriven som om det var på riktigt, eller egentligen tvärtom; hejdlös, gränslös och närmast religiös verklighet skriven som om det var science fiction.

Det handlar inte om den sedvanliga konventionen mellan författare och läsare där vi kommer överens om att vi låtsas att det här är "på riktigt" för att göra läsningen intressant och meningsfull. Det handlar inte heller om att - som författare - använda sina egna erfarenheter som en grund att bygga sin berättelse på. Det är - som jag redan skrivit - tvärtom. Dick använder en grund av science fiction, på vilken han bygger en berättelse om sig själv och sina erfarenheter av galenskap/psykisk ohälsa/missbruk och samtidigt försöka förmedla - lika mycket för sig själv som för oss läsare - sin världsåskådning. En världsåskådning som jag inte ens ska börja försöka beskriva, för även om jag har 18 964 tecken kvar att använda för den här recensionen, skulle de inte räcka till...

Jag tänker att den insikt om Philip K. Dick som VALIS erbjuder, inte handlar om att dess innehåll skulle vara ett uttryck för den galenskap han levde i under sina sista år i livet, utan att den - än en gång - tvärtom beskriver vad det var som gjorde honom galen. Om den hårfina skillnaden däremellan är synlig. Jag kan försöka mig på en liknelse:

Det är inte galenskap som får Philip K. Dick/Horselover Fat att tro på odödliga, treögda varelser som försökt frälsa människan sedan tidens begynnelse fram till tidens slut, eller att vi egentligen lever i år 140 e.kr., eftersom tiden tillfälligt upphörde år 70 e.kr. och hoppade igång igen kring i mitten på 40-talet, o.s.v.

Det är inte hans galenskap som genererar de här insikterna - det är de här insikterna som genererar hans galenskap.

Lite som den här boken bitvis gör mig galen. Bra är den, i alla fall.

2.5 stars.

Some of the ideas were interesting, but at the same time, reading this was probably the closest to tripping on drugs that I've ever been. I don't think I'm at an intellectual level at the moment that allows me to really dig in and appreciate this.

First half easily 5 stars, somewhere in the latter half I think I lost my way.

I think it suffers as a novel from all the theology. And as theology, I think something like "You Shall Be As Gods" by Fromm is more on point. But that's probably because of my religious upbringing. Although I also liked Karen Armstrong's biography of God. That book is awesome.

Perhaps I will give this another go in the future with the hope of grasping the authors intended message; but I found it hard to stay focused reading this book.